Skulptören, professor Jussi Mäntynen skildrade långhalsade fåglar som tranor och svanar särskilt under den senare delen av sin karriär, då han var bosatt i Sverige. De flyttfåglar som sträcker sig mot höjderna kan tolkas som symboler för hemlängtan, efterkrigstidens sorg och sökandet efter själslig ro.

Mäntynen arbetade tidigare som konservator, vilket förklarar den naturvetenskapligt korrekta återgivningen av djurens anatomi och beteende även i hans skulpturer. Konstnären avbildade mer sällan hela djurfamiljer, men verket Tranor vid boet kan också betraktas i ljuset av sin tids föreställningar om familjen och familjeideal.