Förebilden för skulpturen var den lokalt välkände profilen Karl Georg Lemberg, som bodde i Nummisbacken och var känd under namnet Kissa-Kallu (sv. Katt-Kallu). Arvet efter enstöringen som levde ett tillbakadraget liv var betydelsefullt för invånarna i området, och på 1980-talet väcktes idén att resa en utomhusskulptur till hans minne. De nödvändiga medlen samlades in genom en insamling.

Enligt berättelsen kände katterna igen Kallu redan på långt håll när han närmade sig med sin påse för skrot och sin mjölkkanna.